onsdag 22 maj 2013

Begravning

På fredag är det Leifs begravning, kommer bli jobbigt men säkert även fint!

Guinness är hemma på besök en vecka, matte är på semester och vi tyckte båda att det är mycket bättre att han är hos oss istället för på ytterligare ett nytt ställe. Hanni är glad över att lekkamraten är tillbaka, även fast Miloo och hon leker mycket tillsammans de också.

I helgen tävlade Miloo och jag, i Torsby. Det var väldigt varmt, ca trettio grader men hon jobbade på fint ändå. Det har blivit dåligt med träning under  de två veckorna före tävlingen, för Miloo gjorde sig illa under en rastning, därför har hon fått hålla sig lugn, först några dagar för att bli hältfri och sedan en lugn period så inte sträckningen gick upp igen.

Inga höjdarpoäng men bedömningen var rätt hård, 275 p och vinst. Vi fick även en jättefin lampa i pris, värde över 1000:-, fantastiskt! Ingångarna var bra allihop, skönt! Däremot fick vi 7,5 p på fjärren, för hon hade kommit fram en bit. Underligt egentligen, för det här brukar vara hennes bästa moment. Men då vet vi att vi behöver träna på det!

Annars tränar vi på som vanligt, försöker rätta till de småfel som finns här och där för Miloos del, Hanni jobbar på med trean. Efter att ha sett tävlingen blev man mer taggad att testa trean, men vill först att mómenten ska kännas säkrare. Ingen idé att att starta om hon inte gör momenten säkert och bra hemma först.

Det har ju cirkulerat en artikel som handlar om "När blev allt under tian dåligt?".

Jag både håller med och inte håller med. När jag tränar så försöker jag få momentet rätt redan från början, vill inte behöva träna bort något sedan...Jag ställer inte upp på tävling förrän träningen /momenten fungerar bra hemma. Jag tar hellre en nolla än betyg sju rakt igenom, för då har man ju väldigt mycket att försöka rätta till. Däremot vet man ju att det är djur vi håller på med och inte robotar, så att tävlingarna inte alltid går bra vet man ju och är inget att skämmas för, bara att träna mer och bättre!

Sedan är det ju så att det är enklare att få höga poäng i ettan och tvåan än trean och eliten, för det blir ju svårare och svårare moment. Men jag tänker allt fortsätta sträva efter tian!

söndag 5 maj 2013

Till minne Leif Lundgren

Det ofattbara har hänt, Leif finns inte bland oss längre... Leif avled av komplikationer efter operationen som gjordes p.g.a av magsäcks-cancer. Det kom som en chock för många av oss, att han var så sjuk! Bara en månad tidigare hade vi tränat både lydnad och vallning tillsammans och då verkade allt vara som vanligt.

Sedan ringde Leif och bad om hjälp med hundpass under sjukhus-samt rehabiliteringstiden. Bara det samtalet blev en chock, ändå förstod jag inte fullt ut hur allvarlig operationen var...
Jag tog hand om Guinness och Leif/Buster tog hand om Lakrits. Men då trodde vi ju alla att Leif skulle komma tillbaka...istället blev det så här...
Så tragiskt eftersom Leif hade så mycket planer och aktiviteter planerade, nu när han äntligen fått pension. Så tomt och ledsamt för oss, alla hans vänner! Leif var en mycket omtyckt och uppskattad person, just för att han var så omtänksam och vänlig.
Begravningen kommer ske i slutet av maj, jag återkommer när jag fått mer information.

Utdrag ur Stockholms universitets Östersjöcentrum:

Leif Lundgren har hastigt gått bort

Leif
 
"Leif var fartygsansvarig på Stockholms universitets marina forskningscentrum i många år, och skötte det arbetet med fast och kompetent hand. Han var också en flitig användare av Askölaboratoriets båtar, som han använde varje vecka under våren för provtagningar i Himmerfjärden. Efter ett långt arbetsliv såg han fram emot pensionen och att få mycket tid för andra intressen, inte minst med sin nya hund. Vi som var hans arbetskamrater och kollegor beklagar att den tiden blev alltför kort."

Leif och jag hade i samband med köpet av Guinness kommit överens om att jag skulle ombesörja för Lakrits och Guinness om något skulle hända honom.
Efter många och långa telefonsamtal är detta läget vi har nu:
Lakrits har nu flyttat till Gullis familj i Malung och det fungerar jättebra! Guinness har flyttat till Inger i Ljusdal, som är vän till Klaras matte Anita och även där fungerar det jättebra. Nu hoppas jag att det fortsätter så här så att båda hundarna kan anpassa sig till sina nya liv och ägare. Men sorgligt är det, att det skulle bli på detta sätt....