Till minne Leif Lundgren

Det ofattbara har hänt, Leif finns inte bland oss längre... Leif avled av komplikationer efter operationen som gjordes p.g.a av magsäcks-cancer. Det kom som en chock för många av oss, att han var så sjuk! Bara en månad tidigare hade vi tränat både lydnad och vallning tillsammans och då verkade allt vara som vanligt.

Sedan ringde Leif och bad om hjälp med hundpass under sjukhus-samt rehabiliteringstiden. Bara det samtalet blev en chock, ändå förstod jag inte fullt ut hur allvarlig operationen var...
Jag tog hand om Guinness och Leif/Buster tog hand om Lakrits. Men då trodde vi ju alla att Leif skulle komma tillbaka...istället blev det så här...
Så tragiskt eftersom Leif hade så mycket planer och aktiviteter planerade, nu när han äntligen fått pension. Så tomt och ledsamt för oss, alla hans vänner! Leif var en mycket omtyckt och uppskattad person, just för att han var så omtänksam och vänlig.
Begravningen kommer ske i slutet av maj, jag återkommer när jag fått mer information.

Utdrag ur Stockholms universitets Östersjöcentrum:

Leif Lundgren har hastigt gått bort

 

"Leif var fartygsansvarig på Stockholms universitets marina forskningscentrum i många år, och skötte det arbetet med fast och kompetent hand. Han var också en flitig användare av Askölaboratoriets båtar, som han använde varje vecka under våren för provtagningar i Himmerfjärden. Efter ett långt arbetsliv såg han fram emot pensionen och att få mycket tid för andra intressen, inte minst med sin nya hund. Vi som var hans arbetskamrater och kollegor beklagar att den tiden blev alltför kort."

Leif och jag hade i samband med köpet av Guinness kommit överens om att jag skulle ombesörja för Lakrits och Guinness om något skulle hända honom.
Efter många och långa telefonsamtal är detta läget vi har nu:
Lakrits har nu flyttat till Gullis familj i Malung och det fungerar jättebra! Guinness har flyttat till Inger i Ljusdal, som är vän till Klaras matte Anita och även där fungerar det jättebra. Nu hoppas jag att det fortsätter så här så att båda hundarna kan anpassa sig till sina nya liv och ägare. Men sorgligt är det, att det skulle bli på detta sätt....