Så har även Houdini fått sitt HD-resultat, grad A!
Annars tränar vi på som vanligt med de hundar som går att träna... Stackars Miloo fick göra en fjärr häromdagen för att åtminstone få träna något och tala om snabba skiften, perfekta dessutom! En något överladdad hund efter allt träningsuppehåll...Men snart hoppas jag det blir som vanligt igen...
Gunni tränar inkallnings-övningar, hon är riktigt duktig på det. Vi gör som så att den vuxna hunden går kopplad och Gunni är lös. Denna gång var Simon med på cykel som extra dragning: Naturligtvis drar Gunni som en skållad råtta efter Simon men med ett pip från kampdjuret och rop från mig tvärvänder hon och kommer rusande för en stunds kamp med kampdjuret, jättebra!
Ganska ofta under promenaderna får hon kampa och dra i kampskinnet istället för att göra det i mig..men det funkar också jättebra för numer söker hon kontakt med mig och ber om lek istället för att störtdyka ner på skor/byxben och kampa med det... Idag hittade vi förresten en rosa pelikan-vinge under vår promenad, den hör till Gunnis första kampdjur som börjar falla isär i dess beståndsdelar...
Annars är man mer eller mindre hårt prövad som valpägare...Gunni är vild och påhittig men stundtals mysig också (ganska sällan dock...). Alltid spännande att försöka göra något nyttigt med en valp i närheten... slutar oftast med att valp blir instängd för att åtminstone försöka hindra att tassar blir avhuggna av spaden eller tänder utslagna av stålkrattan eller slippa jaga runt efter vinkeljärn, tumstockar, skruvmejslar etc som annars har en förmåga att få fötter...
Till helgen ska vi ner och heja på Kryddan och även på Toppborders Snikke som ju är Miloos systerson. Sedan vet jag att fler Bordernessare kommer ner och tittar, jättekul!
torsdag 23 augusti 2012
måndag 20 augusti 2012
Ice uppflyttad
Först vill jag börja med att gratulera Ann och Ice som i helgen blev uppflyttade till elit klass spår! Jättestort grattis!
I lördags blev det helt impulsivt en middag med Leif och Leif, ett riktigt mysigt ställe! Jättekul att träffa Guinness också, han är en aning större än Gunni... Gunni väger 8,5 kg, Guinness 12. Valparna blev mer vilda än tama när de träffades..vet inte om någon av oss trodde den andre när vi betygade att "hemma går de riktigt fint i koppel...". De stora (Lakrits och Hanni) lurade ut valparna på simtur.
På hemvägen stannade jag till hos Elsa och hälsade på valparna, underbart söta!
Gunni var med och fiskade igår, lite miljöträning blev det också. Först skuklle vi gå över en smal spång någon meter över vattnet, otäckt först men sedan var det inga problem att gå fram och tillbaka. Likdant med gallerdurken som också var någon meter över vattnet. Först ville hon inte alls men jag gick bara iväg ett par steg och väntade in henne, det tog inte lång tid innan hon kom och sedan blev det en kul lek att springa över och tillbaka igen.
Ett par nytagna bilder på Gustav (jag blir alltid glad över att få bilder):
I lördags blev det helt impulsivt en middag med Leif och Leif, ett riktigt mysigt ställe! Jättekul att träffa Guinness också, han är en aning större än Gunni... Gunni väger 8,5 kg, Guinness 12. Valparna blev mer vilda än tama när de träffades..vet inte om någon av oss trodde den andre när vi betygade att "hemma går de riktigt fint i koppel...". De stora (Lakrits och Hanni) lurade ut valparna på simtur.
På hemvägen stannade jag till hos Elsa och hälsade på valparna, underbart söta!
Gunni var med och fiskade igår, lite miljöträning blev det också. Först skuklle vi gå över en smal spång någon meter över vattnet, otäckt först men sedan var det inga problem att gå fram och tillbaka. Likdant med gallerdurken som också var någon meter över vattnet. Först ville hon inte alls men jag gick bara iväg ett par steg och väntade in henne, det tog inte lång tid innan hon kom och sedan blev det en kul lek att springa över och tillbaka igen.
Ett par nytagna bilder på Gustav (jag blir alltid glad över att få bilder):
fredag 17 augusti 2012
Tappar tänder
Jag har till min förtjusning sett att Gunni börjar tappa tänder, på naturlig väg..! Det ska bli riktigt skönt när hon tappat alla sina väldigt vassa valptänder...
Det här med bandagebyte är inte smidigt inte...På vet stationen ser det ju så lätt ut men när man själv ska göra det...man slåss med och trasslar in sig i gasbinda, tejp och självklistrande bandage... Nyfikna valpar får stängas ute på behörigt avstånd...
Annars så spårade vi i går, jag band fast Gunni och gick ut spåret, droppade några pinanr i spåret. Sedan gick vi omedelbart spåret, Gunni var riktigt duktig men pinanrna lade hon ingen större vikt vid men vi lekte och stojade vid varje pinne ändå. Sedan gjorde vi en pinnövning på vägen efteråt och då funkar det bra, bara att bygga vidare på det.
Hanni har fortfarande inte kommit på det roliga med att spåra, pinnarna är hon riktigt duktig på men vi har spårat alldeles för sällan, bara att försöka få till lite återkommande träning.
Rapport är hon däremot duktig på, det lilla som vi tränat.
Det här med bandagebyte är inte smidigt inte...På vet stationen ser det ju så lätt ut men när man själv ska göra det...man slåss med och trasslar in sig i gasbinda, tejp och självklistrande bandage... Nyfikna valpar får stängas ute på behörigt avstånd...
Annars så spårade vi i går, jag band fast Gunni och gick ut spåret, droppade några pinanr i spåret. Sedan gick vi omedelbart spåret, Gunni var riktigt duktig men pinanrna lade hon ingen större vikt vid men vi lekte och stojade vid varje pinne ändå. Sedan gjorde vi en pinnövning på vägen efteråt och då funkar det bra, bara att bygga vidare på det.
Hanni har fortfarande inte kommit på det roliga med att spåra, pinnarna är hon riktigt duktig på men vi har spårat alldeles för sällan, bara att försöka få till lite återkommande träning.
Rapport är hon däremot duktig på, det lilla som vi tränat.
onsdag 15 augusti 2012
Bilder
Gunni fortsätter att ha söta små Borderness-öron, det trodde jag aldrig!
Hon har lugnat sig något helt fantastiskt! Från att man knappt kunde ta ett steg vare sig ute eller inne utan att hon konstant hängde fast i byxben, skor eller fötter hoppar hon istället jämfota bredvid. Visst kan det bli något litet återfall när hon blir riktigt busig men det går inte att jämföra med förut.Ute avhjälper vi det då med att hon får ta ett tag i kampleksaken och så hänger hon där när vi går :-)
Gunni söker ofta kontakt med blicken när vi är ute och går, belöningen då varierar mellan godis, en stunds lek eller en klapp och snällt prat.
Då och då blir det race inne, då springer man fort, fort och sladdar i kurvorna.
En till som haft race inne och som hamnade på ett ställe hon kanske inte riktigt tänkt sig... (lilla Gulli)
Miloo mår riktigt bra nu och haltar knappt, man får passa henne så hon inte drar iväg för fort för skadan är ju väldigt ömtålig. Jag köpte en riktigt bra sko till henne, med dragkedja och kardborreband, storlek new foundland för att bandaget skulle få plats... . Sitter bra på foten och är lätt att ta på (Sabro hundsko). Inte gratis direkt (249:-) men värd pengarna.
Här kommer ett par bilder på söta Gusatv:
Här ett par bilder på fina Jezzy:
Det är jättekul när jag får bilder på era hundar!
Hon har lugnat sig något helt fantastiskt! Från att man knappt kunde ta ett steg vare sig ute eller inne utan att hon konstant hängde fast i byxben, skor eller fötter hoppar hon istället jämfota bredvid. Visst kan det bli något litet återfall när hon blir riktigt busig men det går inte att jämföra med förut.Ute avhjälper vi det då med att hon får ta ett tag i kampleksaken och så hänger hon där när vi går :-)
Gunni söker ofta kontakt med blicken när vi är ute och går, belöningen då varierar mellan godis, en stunds lek eller en klapp och snällt prat.
Då och då blir det race inne, då springer man fort, fort och sladdar i kurvorna.
En till som haft race inne och som hamnade på ett ställe hon kanske inte riktigt tänkt sig... (lilla Gulli)
Miloo mår riktigt bra nu och haltar knappt, man får passa henne så hon inte drar iväg för fort för skadan är ju väldigt ömtålig. Jag köpte en riktigt bra sko till henne, med dragkedja och kardborreband, storlek new foundland för att bandaget skulle få plats... . Sitter bra på foten och är lätt att ta på (Sabro hundsko). Inte gratis direkt (249:-) men värd pengarna.
Här kommer ett par bilder på söta Gusatv:
Här ett par bilder på fina Jezzy:
Det är jättekul när jag får bilder på era hundar!
tisdag 14 augusti 2012
Stackars Miloo
Igår åkte vi då till veterinären, Miloo och jag. Såret i tassen är inte stort men de beslutade att det skulle sys ändå pga att skadan sitter i tassen, såret utsätts ju för så mycket belastning och så läker det fortare när det är sytt.
Tyvärr för Miloos skull beslutade de sig för att inte söva henne utan bara ge lugnande.
Jag tyckte så synd om Miloo för ont gör det ju ändå...Efter ett par stygn fick hon en bedövningsgel och då verkade det gå bättre.
Nu är alltså tratten på plats igen, tassen inlindad i ett präktigt bandage och på lunchen ska en sko inhandlas till henne så man slipper hålla på med att packa in tassen i plastpåse varje gång man ska gå ut.
Sjukskrivning i två veckor, strikta korta koppelpromenader, alltså ingen träning alls på ett bra tag igen.. Suck...
Väl hemma var Miloo väldigt trött, lite illa verkade hon må också.
Idag ser hon piggare ut på ögonen så snart får man försöka övertyga henne om att man inte får starta med snabb galopp hela tiden vare sig inne eller ute...
Lilla Gunni och Hanni var väldigt pigga när vi kom hem så de fick hamna på andra sidan gallret för att inte störa Miloo.
Gunni har blivit riktigt söt, helt plötsligt har hon fått riktiga Borderness-öron! Hon har ju haft ståndöron mest hela tiden sedan 8 veckors ålder så jag har inte brytt mig om att tejpa ens... trodde inte det var någon idé.
En ny bur till bilen har vi inhandlat också...tyvärr blev den bara använd några timmar innan den fick hamna ihopfälld i takboxen för Miloo behöver ha hela platsen i baksätet för att kunna röra sig med den stora tratten (jag lyckades inte helt med ihopfällningen för handtaget hamnade inne i buren någonstans...)
Men den blir bra sedan, då får varje hund en egen plats att vara på och så kommer de ju inte åt att tugga i sig inredningen på bilen då jag tränar med någon av de andra hundarna....
Tyvärr för Miloos skull beslutade de sig för att inte söva henne utan bara ge lugnande.
Jag tyckte så synd om Miloo för ont gör det ju ändå...Efter ett par stygn fick hon en bedövningsgel och då verkade det gå bättre.
Nu är alltså tratten på plats igen, tassen inlindad i ett präktigt bandage och på lunchen ska en sko inhandlas till henne så man slipper hålla på med att packa in tassen i plastpåse varje gång man ska gå ut.
Sjukskrivning i två veckor, strikta korta koppelpromenader, alltså ingen träning alls på ett bra tag igen.. Suck...
Väl hemma var Miloo väldigt trött, lite illa verkade hon må också.
Idag ser hon piggare ut på ögonen så snart får man försöka övertyga henne om att man inte får starta med snabb galopp hela tiden vare sig inne eller ute...
Lilla Gunni och Hanni var väldigt pigga när vi kom hem så de fick hamna på andra sidan gallret för att inte störa Miloo.
Gunni har blivit riktigt söt, helt plötsligt har hon fått riktiga Borderness-öron! Hon har ju haft ståndöron mest hela tiden sedan 8 veckors ålder så jag har inte brytt mig om att tejpa ens... trodde inte det var någon idé.
En ny bur till bilen har vi inhandlat också...tyvärr blev den bara använd några timmar innan den fick hamna ihopfälld i takboxen för Miloo behöver ha hela platsen i baksätet för att kunna röra sig med den stora tratten (jag lyckades inte helt med ihopfällningen för handtaget hamnade inne i buren någonstans...)
Men den blir bra sedan, då får varje hund en egen plats att vara på och så kommer de ju inte åt att tugga i sig inredningen på bilen då jag tränar med någon av de andra hundarna....
måndag 13 augusti 2012
Piggare Miloo
Miloo mår bättre idag och har inte lika ont. Hon ville t.o.m leka med de andra hundarna igår kväll trots sin rejäla hälta.Men ikväll ska vi till veterinären för en kontroll så det inte blir en segdragen inflammation.
Jag ringde till Ultuna igår och fick en akuttid kl 13. Jag kom dit, noterade att en akuttid visst var betydligt dyrare (1100:- i grundavgift), nåja det får väl gå denna gång tänkte jag. Medan jag stod i receptionen hörde jag i bakgrunden att en dam opponerade sig mot att någon annan blev kallad före henne. Damen i fråga hade också en akuttid och hade väntat i 2,5 timme. Eftersom jag bara tänkt att åka över lunchen bestämde jag mig för att återkalla min tid och beställa tid hos min vanliga veterinär, Gävle Hund och Katt. Jag hade inte tid att sitta hela eftermiddagen och vänta och dessutom till ett sådant överpris.
Gunni var ganska livlig när jag kom hem. Vi passade på att träna inkallning från trädgården och in i huset, varje gång hon kom så kampade vi med lekskinnet (liknande det på bilden nedan, Gunni älskar det).
Det gick superbra, hon har haft en tendens att bli stående några meter från dörren utan att komma in men nu flög hon in i sällskap med de andra...även den halta Miloo.
Lite inkallning i trädgården gjorde vi också, det gick jättebra, hon lämnade Miloo och Hanni och sprang till mig, visserligen sprang ju Hanni och Miloo hack i häl efter Gunni men det jag ville se var att Gunni kunde bryta leken med dem och välja att springa fram till mig istället för att vara låst och "valla" dem.
Jag ringde till Ultuna igår och fick en akuttid kl 13. Jag kom dit, noterade att en akuttid visst var betydligt dyrare (1100:- i grundavgift), nåja det får väl gå denna gång tänkte jag. Medan jag stod i receptionen hörde jag i bakgrunden att en dam opponerade sig mot att någon annan blev kallad före henne. Damen i fråga hade också en akuttid och hade väntat i 2,5 timme. Eftersom jag bara tänkt att åka över lunchen bestämde jag mig för att återkalla min tid och beställa tid hos min vanliga veterinär, Gävle Hund och Katt. Jag hade inte tid att sitta hela eftermiddagen och vänta och dessutom till ett sådant överpris.
Gunni var ganska livlig när jag kom hem. Vi passade på att träna inkallning från trädgården och in i huset, varje gång hon kom så kampade vi med lekskinnet (liknande det på bilden nedan, Gunni älskar det).
Det gick superbra, hon har haft en tendens att bli stående några meter från dörren utan att komma in men nu flög hon in i sällskap med de andra...även den halta Miloo.
Lite inkallning i trädgården gjorde vi också, det gick jättebra, hon lämnade Miloo och Hanni och sprang till mig, visserligen sprang ju Hanni och Miloo hack i häl efter Gunni men det jag ville se var att Gunni kunde bryta leken med dem och välja att springa fram till mig istället för att vara låst och "valla" dem.
Elände
Lagom tills Miloo blivit bra efter juveroperationen och fått klartecken att from tisdag kunna börja träna igen förutom hopp/galopp råkade hon ut för en skärskada i tassen under badet igår. Det är som en stickskada rakt upp i tassen mellan trampdynorna, det blödde rejält och hon har jätteont, stackaren. Så nytt veterinärbesök för henne....
Hanni skar sig också på något men betydligt mindre och det märks inte alls på henne idag. Jag såg att det blödde lite från ena baktassen igår efter kvällsträningen så det blev tasstvätt på henne också.
Som om inte detta vore nog är stackars Guinness sjuk också, han har slagit av ett par hörntänder och detta har lett till inflammation i käken.
Miloo gjorde likadant när hon var liten, jag trodde att hon fått ett ormbett först eftersom hon svullnade upp i nosen men så var det ju inte. Men efter en antibiotika-kur blev hon bra igen. Gunni har också slagit av en hörntand men det har inte lett till någon infektion. Vilda hundar slår sig ju mycket oftare en lugnare varianter...
Både Hanni och Gunni lekte pinnlek i går och det gick jättebra (var första gången för Gunni). Jag lämnar hunden (Gunni får ju förstås sättas fast i kopplet), går på linje rakt ut och lägger ut pinnarna med jämna mellanrum (ca 5 m mellan varje). I början är det viktigt att man påkallar hundens uppmärksamhet för varje pinne som läggs ut. Sedan går jag tillbaka i samma linje, tar hunden i kopplet och frågar var pinnen är. När hunden får vittring på pinnen har vi tävling om vem som kommer fram först. I bland hindrar jag hunden så att de nästan kan ta pinnen men jag tar den själv istället och leker med. Nästa pinne blir hunden ännu ivrigare på att ta före mig. Detta drar upp hundens intresse för spårapporterna väldigt bra! Hanni har varit måttligt intresserad av spår tidigare men nu när vi tränat upp pinnintresset spårar hon väldigt noga just för att hitta pinnarna.
Hanni skar sig också på något men betydligt mindre och det märks inte alls på henne idag. Jag såg att det blödde lite från ena baktassen igår efter kvällsträningen så det blev tasstvätt på henne också.
Som om inte detta vore nog är stackars Guinness sjuk också, han har slagit av ett par hörntänder och detta har lett till inflammation i käken.
Miloo gjorde likadant när hon var liten, jag trodde att hon fått ett ormbett först eftersom hon svullnade upp i nosen men så var det ju inte. Men efter en antibiotika-kur blev hon bra igen. Gunni har också slagit av en hörntand men det har inte lett till någon infektion. Vilda hundar slår sig ju mycket oftare en lugnare varianter...
Både Hanni och Gunni lekte pinnlek i går och det gick jättebra (var första gången för Gunni). Jag lämnar hunden (Gunni får ju förstås sättas fast i kopplet), går på linje rakt ut och lägger ut pinnarna med jämna mellanrum (ca 5 m mellan varje). I början är det viktigt att man påkallar hundens uppmärksamhet för varje pinne som läggs ut. Sedan går jag tillbaka i samma linje, tar hunden i kopplet och frågar var pinnen är. När hunden får vittring på pinnen har vi tävling om vem som kommer fram först. I bland hindrar jag hunden så att de nästan kan ta pinnen men jag tar den själv istället och leker med. Nästa pinne blir hunden ännu ivrigare på att ta före mig. Detta drar upp hundens intresse för spårapporterna väldigt bra! Hanni har varit måttligt intresserad av spår tidigare men nu när vi tränat upp pinnintresset spårar hon väldigt noga just för att hitta pinnarna.
torsdag 9 augusti 2012
Lek och HD-resultat
Hanni leker med Gunni och Easy, något som alla tycker är lika roligt!
Annars så har det inte hänt så mycket, vi tränar och leker som vanligt. Miloo har tagit bort stygnen och om några dagar får hon cykeltränas, galopp och hopp ska undvikas (men förklara det för Miloo...). Så snart är det dags att anmäla till lydnadstävling för henne också!
Hanni har HD-röntgat sig och fått resultat HD grad B, skönt!
torsdag 2 augusti 2012
Ingen tävling
Det blev ingen tävling för Hanni och mig i Märsta...vi blev bortlottade helt enkelt...
Nåja, det går nya tåg så vi debuterar i Skutskär ett par veckor efter istället!
Hanni är nu introducerad i framförgåendets ädla konst samt även vittringen.
Framförgåendet snappade hon upp nästan med en gång, vi körde ett par inkallningssträckor fram och tillbaka, sedan lämnade jag henne sittande på samma sträcka och gick iväg en bit och låtsades hänga upp en leksak i luften, tillbaka och ställde henne uppe och manade lite försiktigt på henne med ett litet "jaa" och påmaning med kopplet framåt, hon traskade iväg och bollen kunde kastas framför henne som belöning. Både Nezzy och Miloo tränades med boll borta i andra änden vilket medförde att man nästan fick armen avryckt vid kommendering "före", detta sätt blir mycket lugnare!
Vittringen då...jo, man fick fundera ut lite nya sätt då Izzy skulle lära sig vittringen. Det funkade inte riktigt att göra som jag gjort tidigare med de andra hundarna... Kommer aldrig glömma första gången då jag lade ut pinnar i en stor hög åt henne och den riktiga bredvid. Innan jag hann blinka sprang Izzy med ljusets hastighet fram till högen , blixtsnabbt greppade hon i högen och sprang lika snabbt tillbaka till mig med hela munnen full med pinnar (utan tugg...). Det slutade med att jag fick ha pinnhögen i en ICA-kasse, först ihopknuten och sedan öppnad lite i taget, så att pinnarna efterhand blev mer och mer synliga, funkade kanonbra!
Därför värmde Hanni och jag först upp med endast den riktiga pinnen några gånger, gick fram och lade den på samma ställe och skickade sedan ut Hanni med ett "ja". Provade sedan med pinnkassen ca 20-30 cm bredvid, den riktiga pinnen fortfarande på samma ställe som tidigare och skickade ut henne igen, hon stoppade ner nosen i kassen men beslutade sig för att leta vidare och kom in med rätt pinne, toppen! Bara att jobba på nu!
Lilla Gunni då...hon har verkligen testat mitt tålamod och man har ett flertal gånger ångrat att man släppte iväg söta snälla Gulli...Men faktiskt så har hon lugnat sig en hel del och t.o.m blivit riktigt trevlig...Gunni är oerhört lättlärd, väldigt intensiv och väldigt snabb....helt enkelt Izzy upp i dagen som liten valp. Det var till viss del därför som man kände sig lite uppgiven för det betyder att jag har ett drygt år framför mig som verkligen kommer testa tålamodet...Izzy var väldigt jobbig fram tills hon var ca 1.5 år, sedan blev hon helt underbar och blev den av hundarna som allra mest älskade att sitta i knäet och gosa, som valp fick man hålla henne med våld om man kände för att gosa med henne...inte jättekul då... (Gunni är likadan även när det gäller detta). Så jfr man med Joukos valp Easy som är en betydligt lättare och lugnare valp och inser att jag kommer bli den av oss som får gråa hår först...
Men med en dåres hoppfullhet tror jag att detta kan bli riktigt bra i framtiden, precis som det blev med Izzy...en supersnabb rolig hund att jobba med! Det konstiga med Izzy var att lika snabb som hon var med lydnadsträning, lika lugn var hon med fåren...Hon var väldigt begåvad i vallning, hoppas Gunni blir det också (det tror jag också för både Hobbe och Hanni är väldigt duktiga på det och lättränade).
Igår kväll lyckades Gunni på en kort stund trassla in sig som en fisk i fårnätet, hoppa upp på nätet på jordgubbsplantorna, ta sig upp på den stora högen i skottkärran (vet inte hur hon bar sig åt), slita av Miloo plastkragen mm mm. Gunni har fått en stor rosa gris som grymtar nästan som en riktig gris (ca 99:-), den tycker hon mycket om! Hon har även fått en aktivitetsboll man stoppar godis i som också låter lite, den uppskattas av alla hundar!
Platta vita tuggchips älskar de alla men jag höll på att slå ihjäl mig igår när jag trampade på ett till hälften tuggat chips, de blev superhala... Runda ben under hålfoten är heller inte skönt med detta slog alla rekord...
Men men.....Gunni har blivit jätteduktig på pinnapporteringen, snabbt ut, snabbt upptag och lika snabbt in igen utan tugg och med grepp ända fram till mig, kul!
Vi tränar in intresse för olika uppletsföremål (vi har hunnit med gummislang, pälsbit och socka än så länge) och jag gör helt enkelt som så att vi tillsammans går ut och lämnar föremålet ( i motvind), jag kastar iväg det en bit framför henne och låter henne nästan ta det, sedan drar jag henne bort från föremålet och tillbaka till stället jag vill skicka ifrån (ca 15-20 m), eggar henne på tillbakavägen och hetsar då hon stretar bakåt och vill tillbaka och hämta föremålet. På plats på utskicksstället, koppla loss, håll i halsbandet, se till att man har draget fram (att hon verkligen vill iväg) och släpp. Funkar kanon det också, snabbt ut, snabbt grepp och snabb ingång utan tugg (givetvis hjälper jag ju till och hetsar med leksaken jag håller i på tillbakavägen och när hon nästan är framme snabbt ner med leksaken för kamp!
Miloo verkar helt bra nu, såret kliar märks det och man måste stoppa henne hela tiden från våldsamma snabba ruscher, var tvungen att koppla henne igår på skogspromenaden. Stygnen ska ta bort på måndag, blir underbart för oss alla att slippa tratten...
Nåja, det går nya tåg så vi debuterar i Skutskär ett par veckor efter istället!
Hanni är nu introducerad i framförgåendets ädla konst samt även vittringen.
Framförgåendet snappade hon upp nästan med en gång, vi körde ett par inkallningssträckor fram och tillbaka, sedan lämnade jag henne sittande på samma sträcka och gick iväg en bit och låtsades hänga upp en leksak i luften, tillbaka och ställde henne uppe och manade lite försiktigt på henne med ett litet "jaa" och påmaning med kopplet framåt, hon traskade iväg och bollen kunde kastas framför henne som belöning. Både Nezzy och Miloo tränades med boll borta i andra änden vilket medförde att man nästan fick armen avryckt vid kommendering "före", detta sätt blir mycket lugnare!
Vittringen då...jo, man fick fundera ut lite nya sätt då Izzy skulle lära sig vittringen. Det funkade inte riktigt att göra som jag gjort tidigare med de andra hundarna... Kommer aldrig glömma första gången då jag lade ut pinnar i en stor hög åt henne och den riktiga bredvid. Innan jag hann blinka sprang Izzy med ljusets hastighet fram till högen , blixtsnabbt greppade hon i högen och sprang lika snabbt tillbaka till mig med hela munnen full med pinnar (utan tugg...). Det slutade med att jag fick ha pinnhögen i en ICA-kasse, först ihopknuten och sedan öppnad lite i taget, så att pinnarna efterhand blev mer och mer synliga, funkade kanonbra!
Därför värmde Hanni och jag först upp med endast den riktiga pinnen några gånger, gick fram och lade den på samma ställe och skickade sedan ut Hanni med ett "ja". Provade sedan med pinnkassen ca 20-30 cm bredvid, den riktiga pinnen fortfarande på samma ställe som tidigare och skickade ut henne igen, hon stoppade ner nosen i kassen men beslutade sig för att leta vidare och kom in med rätt pinne, toppen! Bara att jobba på nu!
Lilla Gunni då...hon har verkligen testat mitt tålamod och man har ett flertal gånger ångrat att man släppte iväg söta snälla Gulli...Men faktiskt så har hon lugnat sig en hel del och t.o.m blivit riktigt trevlig...Gunni är oerhört lättlärd, väldigt intensiv och väldigt snabb....helt enkelt Izzy upp i dagen som liten valp. Det var till viss del därför som man kände sig lite uppgiven för det betyder att jag har ett drygt år framför mig som verkligen kommer testa tålamodet...Izzy var väldigt jobbig fram tills hon var ca 1.5 år, sedan blev hon helt underbar och blev den av hundarna som allra mest älskade att sitta i knäet och gosa, som valp fick man hålla henne med våld om man kände för att gosa med henne...inte jättekul då... (Gunni är likadan även när det gäller detta). Så jfr man med Joukos valp Easy som är en betydligt lättare och lugnare valp och inser att jag kommer bli den av oss som får gråa hår först...
Men med en dåres hoppfullhet tror jag att detta kan bli riktigt bra i framtiden, precis som det blev med Izzy...en supersnabb rolig hund att jobba med! Det konstiga med Izzy var att lika snabb som hon var med lydnadsträning, lika lugn var hon med fåren...Hon var väldigt begåvad i vallning, hoppas Gunni blir det också (det tror jag också för både Hobbe och Hanni är väldigt duktiga på det och lättränade).
Igår kväll lyckades Gunni på en kort stund trassla in sig som en fisk i fårnätet, hoppa upp på nätet på jordgubbsplantorna, ta sig upp på den stora högen i skottkärran (vet inte hur hon bar sig åt), slita av Miloo plastkragen mm mm. Gunni har fått en stor rosa gris som grymtar nästan som en riktig gris (ca 99:-), den tycker hon mycket om! Hon har även fått en aktivitetsboll man stoppar godis i som också låter lite, den uppskattas av alla hundar!
Platta vita tuggchips älskar de alla men jag höll på att slå ihjäl mig igår när jag trampade på ett till hälften tuggat chips, de blev superhala... Runda ben under hålfoten är heller inte skönt med detta slog alla rekord...
Men men.....Gunni har blivit jätteduktig på pinnapporteringen, snabbt ut, snabbt upptag och lika snabbt in igen utan tugg och med grepp ända fram till mig, kul!
Vi tränar in intresse för olika uppletsföremål (vi har hunnit med gummislang, pälsbit och socka än så länge) och jag gör helt enkelt som så att vi tillsammans går ut och lämnar föremålet ( i motvind), jag kastar iväg det en bit framför henne och låter henne nästan ta det, sedan drar jag henne bort från föremålet och tillbaka till stället jag vill skicka ifrån (ca 15-20 m), eggar henne på tillbakavägen och hetsar då hon stretar bakåt och vill tillbaka och hämta föremålet. På plats på utskicksstället, koppla loss, håll i halsbandet, se till att man har draget fram (att hon verkligen vill iväg) och släpp. Funkar kanon det också, snabbt ut, snabbt grepp och snabb ingång utan tugg (givetvis hjälper jag ju till och hetsar med leksaken jag håller i på tillbakavägen och när hon nästan är framme snabbt ner med leksaken för kamp!
Miloo verkar helt bra nu, såret kliar märks det och man måste stoppa henne hela tiden från våldsamma snabba ruscher, var tvungen att koppla henne igår på skogspromenaden. Stygnen ska ta bort på måndag, blir underbart för oss alla att slippa tratten...
onsdag 1 augusti 2012
Borderness Fanetta
Nu har även en av tikarna fått ett namn, nämligen Borderness Fanetta!
Fakta:
The name Fanetta means 'pretty or beautiful'. This meaning has to do with her wisdom and discernment rather than her physical attributes since it concerns her emotional or spiritual self rather than her face or body. The meaning of this name originates from the word used to describe the serpent in the Garden of Eden: subtle. This word means prudent, crafty, shrewd, sly, and sensible, wise and discerning. The serpent had evil plans he wanted carried out but Fanetta, used of the Lord has a different agenda. With the Lord's power and influence in her life Fanetta she finds that many come to her for advice. In her life she has to make some hard choices but however difficult it may be, she does make the right decisions in the end. She learns to choose her friends wisely and is a good friend in return. She can usually tell when she is being told the truth or a bald faced lie. The discernment the Lord has given her helps her to decide how to act or react in these situations. Fanetta is one who can not only be trusted for good and wise counsel but one who also makes wise decisions in her own life as well.
Kul med namn som har en betydelse också!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)