Ingen tävling

Det blev ingen tävling för Hanni och mig i Märsta...vi blev bortlottade helt enkelt...

Nåja, det går nya tåg så vi debuterar i Skutskär ett par veckor efter istället!

Hanni är nu introducerad i framförgåendets ädla konst samt även vittringen.

Framförgåendet snappade hon upp nästan med en gång, vi körde ett par inkallningssträckor fram och tillbaka, sedan lämnade jag henne sittande på samma sträcka och gick iväg en bit och låtsades hänga upp en leksak i luften, tillbaka och ställde henne uppe och manade lite försiktigt på henne med ett litet "jaa" och påmaning med kopplet framåt, hon traskade iväg och bollen kunde kastas framför henne som belöning.  Både Nezzy och Miloo tränades med boll borta i andra änden vilket medförde att man nästan fick armen avryckt vid kommendering "före", detta sätt blir mycket lugnare!

Vittringen då...jo, man fick fundera ut lite nya sätt då Izzy skulle lära sig vittringen. Det funkade inte riktigt att göra som jag gjort tidigare med de andra hundarna... Kommer aldrig glömma första gången då jag lade ut pinnar i en stor hög åt henne och den riktiga bredvid. Innan jag hann blinka sprang Izzy med ljusets hastighet fram till högen , blixtsnabbt greppade hon i högen och sprang lika snabbt tillbaka till mig med hela munnen full med pinnar (utan tugg...). Det slutade med att jag fick ha pinnhögen i en ICA-kasse, först ihopknuten och sedan öppnad lite i taget, så att pinnarna efterhand blev mer och mer synliga, funkade kanonbra!

Därför värmde Hanni och jag först upp med endast den riktiga pinnen några gånger, gick fram och lade den på samma ställe och skickade sedan ut Hanni med ett "ja". Provade sedan med pinnkassen ca 20-30 cm bredvid, den riktiga pinnen fortfarande på samma ställe som tidigare och skickade ut henne igen, hon stoppade ner nosen i kassen men beslutade sig för att leta vidare och kom in med rätt pinne, toppen! Bara att jobba på nu!

Lilla Gunni då...hon har verkligen testat mitt tålamod och man har ett flertal gånger ångrat att man släppte iväg söta snälla Gulli...Men faktiskt så har hon lugnat sig en hel del och t.o.m blivit riktigt trevlig...Gunni är oerhört lättlärd, väldigt intensiv och väldigt snabb....helt enkelt Izzy upp i dagen som liten valp. Det var till viss del därför som man kände sig lite uppgiven för det betyder att jag har ett drygt år framför mig som verkligen kommer testa tålamodet...Izzy var väldigt jobbig fram tills hon var ca 1.5 år, sedan blev hon helt underbar och blev den av hundarna som allra mest älskade att sitta i knäet och gosa, som valp fick man hålla henne med våld om man kände för att gosa med henne...inte jättekul då... (Gunni är likadan även när det gäller detta). Så jfr man med Joukos valp Easy som är en betydligt lättare och lugnare valp och inser att jag kommer bli den av oss som får gråa hår först...
Men med en dåres hoppfullhet tror jag att detta kan bli riktigt bra i framtiden, precis som det blev med Izzy...en supersnabb rolig hund att jobba med! Det konstiga med Izzy var att lika snabb som hon var med lydnadsträning, lika lugn var hon med fåren...Hon var väldigt begåvad i vallning, hoppas Gunni blir det också (det tror jag också för både Hobbe och Hanni är väldigt duktiga på det och lättränade).

Igår kväll lyckades Gunni på en kort stund trassla in sig som en fisk i fårnätet, hoppa upp på nätet på jordgubbsplantorna, ta sig upp på den stora högen i skottkärran (vet inte hur hon bar sig åt), slita av Miloo plastkragen mm mm. Gunni har fått en stor rosa gris som grymtar nästan som en riktig gris (ca 99:-), den tycker hon mycket om! Hon har även fått en aktivitetsboll man stoppar godis i som också låter lite, den uppskattas av alla hundar!

Platta vita tuggchips älskar de alla men jag höll på att slå ihjäl mig igår när jag trampade på ett till hälften tuggat chips, de blev superhala... Runda ben under hålfoten är heller inte skönt med detta slog alla rekord...

Men men.....Gunni har blivit jätteduktig på pinnapporteringen, snabbt ut, snabbt upptag och lika snabbt in igen utan tugg och med grepp ända fram till mig, kul!

Vi tränar in intresse för olika uppletsföremål (vi har hunnit med gummislang, pälsbit och socka än så länge) och jag gör helt enkelt som så att vi tillsammans går ut och lämnar föremålet ( i motvind), jag kastar iväg det en bit framför henne och låter henne nästan ta det, sedan drar jag henne bort från föremålet och tillbaka till stället jag vill skicka ifrån (ca 15-20 m), eggar henne på tillbakavägen och hetsar då hon stretar bakåt och vill tillbaka och hämta föremålet. På plats på utskicksstället, koppla loss, håll i halsbandet, se till att man har draget fram (att hon verkligen vill iväg) och släpp. Funkar kanon det också, snabbt ut, snabbt grepp och snabb ingång utan tugg (givetvis hjälper jag ju till och hetsar med leksaken jag håller i på tillbakavägen och när hon nästan är framme snabbt ner med leksaken för kamp!

Miloo verkar helt bra nu, såret kliar märks det och man måste stoppa henne hela tiden från våldsamma snabba ruscher, var tvungen att koppla henne igår på skogspromenaden. Stygnen ska ta bort på måndag, blir underbart för oss alla att slippa tratten...